Tre dagar i rad har jag nu varit delaktig i Samernas kyrkodagar i Enare i Finland. Jag befinner mig i en storslagen norrländsk natur, lite kallt, men ljuvligt vackert.

Fredagen anlände vi lite för sent för att kunna höra föredraget om kontextuell teologi bland samerna. Men det är en fråga som har följt mig under de år jag varit biskop i Härnösands stift. Mötet med samerna under de gångna åren har varit mycket viktigt för mig, en klar inspirationskälla till många saker. Bl a har jag fått lära mig att samernas jojk är en anamnes. Det vill säga att den handlar bl a om att i minnet återkalla något som är viktigt. Som om det blev närvarande på nytt.

Detta är ett tänkande som är centralt i vårt nattvardsfirande. När vi ber nattvardsbönen, speciellt instiftelseorden, och firar Herrens måltid, så gör vi det till Kristi åminnelse. Vi gör det till hans åminnelse så att tid och rum upphör och Kristus själv är närvarande ibland oss. Samernas jojk uttrycker den känslan. När jag därför har varit med om att en samepräst har jojkat instiftelseorden har det fördjupat förståelsen av Kristi närvaro i sin heliga nattvard.

Här i Enare har jag mött många samiska vänner, vi har hälsat och småpratat. Jag har varit med på fina gudstjänster med samisk psalmsång. Det finns en rik psalmskatt på samiska. Tillsammans med Enare kommun fick jag göra en utflykt per båt på den stora sjön som vi i Sverige kallar Enare träsk, och jag fick passera den ö som varit en samisk helig plats under forna dagar.

Idag har vi avslutat de samiska kyrkodagarna med en stor högmässa i kyrkkåtan. Tack för fina dagar säger jag till alla samiska vänner.

+Tony