Den här veckan har som vanligt varit fylld av olika aktiviteter. Det som har dominerat för mig är de ekumeniska frågorna. En av dagarna har jag suttit i den samtalsgrupp som Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet har tillsammans. Vi arbetar på ett förslag till överenskommelse, där den lokala ekumeniken blir det viktigaste. Jag ser fram emot vårt resultat så småningom.

I Härnösand fick jag möta företrädarna för de olika samfunden i vårt område. Vi hade ett öppet fint samtal om vad vi trodde om ekumeniken och dess framtid. Det finns en ganska tydlig linje i ekumeniken just nu. Svenska kyrkan med EFS och de gamla frikyrkorna Metodistkyrkan, Svenska Baptissamfundet och Svenska Missionskyrkan söker sig närmare varandra, liksom å andra sidan Evangeliska Frikyrkan, Svenska Alliansmissionen, Pingströrelsen och Trosrörelsen hittar gemensamma vägar. Dessutom har vi de gamla kyrkorna, Romersk-katolska kyrkan och de olika ortodoxa kyrkorna. Vad som blir slutresultat kan vi inte veta, men det är viktigt att vi hittar varandra.

I Östersund hade vi Stiftsfullmäktige – mitt sista. Det var en god stämning, enighet i beslut och riktningen var framåtsyftande. Det är lite vemodigt att lämna olika sammanhang, samtidigt som det är livets gång att in att allt har sin tid.

Det riktigt tråkiga den här veckan är att jag blivit anmäld till Biskopsmötets ansvarsnämnd för det tal jag höll på Härnösands stiftsförbunds stämma i Örnsköldsvik för en tid sedan. Min bedömning är att jag som Stiftsstyrelsens ordförande har rätt att försvara Stiftsstyrelsen när den blir anklagad och dra konsekvenser av de anklagelserna, Dem redogjorde för vid stämman.

+Tony