Min tjänare

Vigningstal 1 söndagen efter Trettondagen 2099.

Det är alltid en stor högtid när vi ska viga och ta emot nya präster. Det är en stor glädjedag för oss i vår kyrka och i vårt stift.
Bibeltexterna idag presenterar Jesus för oss. Han som är viktigast i vår kyrka, och som våra nya präster under sin verksamhetstid har att presentera för sina medmänniskor.

Jesu uppdrag blir tydligt idag. I evangeliet blir han döpt av Johannes, vi får höra Guds röst som talar om att han är Guds älskade son. Den här händelsen brukar vi tala om som Jesu vigning. I Jesaja den gammaltestamentliga texten presenteras Jesus som tjänaren och i episteln ur apostlagärningarna gör Paulus som vi ska göra idag. Lägger händerna på några som får den helige Ande och blir medarbetare.

Uppdraget för Jesus
Vilket uppdrag har nu Jesus, vad är det som kommer fram i texterna.
Först och främst är han en tjänare. Han ska inte ropa och skrika. Han ska inte vara stor på sig. Han är ingen härskare, även om han har allt makt i himmelen och på jorden. Istället avstår han från makten, för att vara en av oss. Naturligtvis är det ett memento för oss som står i hans tjänst, att han ska vara en tjänare. Hur mycket mer ska inte vi vara det!

Han ska för ut rätten till folken. Han står för det som är rätt och de orden sätter fokus på ett uppdrag som vi har. Att stå för det som är rätt för människor när de lider, när de blir sönderbombade som i Gaza, när de på grund av dåliga strukturer inte får A-kassa eller sjukersättning.

Men han ska också öppna våra ögon, så att vi kan se klart. Vad kan det handla om? Jag tror att det handlar om att vi ska kunna se att i vårt liv, där finns Gud, där verkar han. Och när vi ser Gud i våra liv, så blir det möjligt för oss att leva också under ganska svåra förhållanden. Alla de stora orden om Jesus blir till glädje för oss människor.

Han, som är Guds egen son, han som handlar rätt i alla ögonblick, han som inte går med skam, inte behöver gräma sig över egna tillkortakommanden, som vi så ofta gör. Han som inte behöver omvända sig och egentligen inte behöver bli döpt för att komma i gemenskap med Gud. Han omvänder sig, han blir döpt, därför att han vill gå vår väg, vara en människa som vi. Han solidariserar sig med oss.

Mellan födelse och dop - de okända åren
Jag vet inte om ni som jag brukar se på faktaprogram på TV. På de lite mer okända kanalerna visas det ofta spekulativa program om Jesus, särskilt om de okända åren i hans liv. De år han levde mellan födelsen och när han nu döps av Johannes i Jorden. Var var han då? Vad gjorde han, hur fick han lära sig sin vishet. Och så får vi höra en massa spekulationer om den saken.

Kyrkofadern Origines berättar om det istället.

Han fick vara ett flyktingbarn för att han skulle kunna stödja flyktingarna och ge dem frihet.
Han fick leva som barn var att kunna stödja barnen och ge dem frälsningen.
Han fick leva som tonåring för att känna deras liv och stödja dem.
Han fick leva som ung vuxen och lära sig deras yrkesutbildning för att kunna förstå alla unga vuxna och vara deras Frälsare.
Han fick leva som vuxen för att vara vårt stöd och vara närvarande i våra liv.
Han fick gå igenom döden för att gå med oss den sista sträckan genom döden till livet hos Gud.

När han nu döps, då vet han vad det är att vara människa och hans uppdrag är tydligt. Han vet om trostålder och tonårsuppror, han känner till vardagens småförtretligheter och konflikter på jobbet och i familjen. När vi inte förstår oss själva som människor, när vi känner skammen, då vet han om det och kommer med befrielsens ord.

Detta är min älskade son, säger Gud, han som är till för dig och mig.

I den här gudstjänsten får vi tydligt möta honom. När brödet och vinet på altaret blir välsignat och delas ut till dig och mig, då kommer Kristus själv, han som vet hur vi har det och vilka vi är, då kommer han som tjänaren med befrielse, med förlåtelse, med kärlek in i våra liv, för att vara hos oss.

Och nu vill jag vända mig till er som ska vigas till präster

I dagens episteltext så döper Paulus några människor för att sedan lägga händerna på dem och sänder dem ut med den helige Andes kraft.

För att bli präst måste man vara döpt. Det är självklart. Men det är också så att grunden för prästvigningen är dopet. Det är den prästvigning som vi alla har. Vi har alla direkt tillträde till Gud och vi har alla uppdraget att vittna om denna Jesus som är vår tjänare. Dopet är grunden också för din och min vigning till präster.

Men vad står handpåläggningen för. Den handpåläggning som vi ska vara med om inom några minuter. När vi läser NT om handpåläggningen blir det ganska tydligt att det handlar om den heliga Anden. Guds heliga Ande som finns hos oss sedan dopet, men som nu kommer med sin kraft, och uppmuntrar oss att vara tjänare åt Gud och hans verk, och är med oss i det arbetet.

Det finns flera texter som talar om handpåläggningen. I dopet lade prästen händer på oss för att vi skulle få den helige Ande, och därför har vi alla Anden inom oss. När apostlarna skulle få nya medhjälpare i Apostlagärningarna så valde församlingen några betrodde personer och apostlarna lade händerna på dem och bad för dem, för att Anden skulle vara med dem i deras uppdrag.

Det vi kan förstå är att handpåläggningen och bönen förmedlar den Helige Andes gåva, den gåva vi fått genom dopet. Men handpåläggningen och bönen förmedlar också ett uppdrag. Det uppdrag ni kommer att gå idag att vara tjänare åt evangeliet. Att göra det som Jesus har att ge, ingjuta kraft och mod i människor, visa på Jesus som den som kan ge oss befrielse, ge oss en syn så att vi kan se hur Gud är med oss intill döden och livet hos Gud.

Ni vigs inte till en maktposition som ni ska utöva i församlingen. Ni vigs för att bära med er Guds Ande, som är en Ande som smittar av sig. Er uppgift är att hjälpa människor att hitta tro och att växa i tro. Att leva ett andligt liv, säger Simeon den nye Teologen är viktigt för prästen. För ska man kunna förmedla Guds Ande till andra måste man själv leva i och av Anden. Ni som nu ska vigs till ett uppdrag måsten dagligen söka Andens ledning och med iver eftersträva de andliga gåvorna, för att kunna förmedla dem vidare till församlingsborna

Därför handlar det om att som präst leva ett integrerat liv, ett liv som hänger ihop och som man kan lita på. Det är viktigt att prästen kan kämpa i bön, för att kunna hjälpa andra i deras böneliv. Det är viktigt att lära sig lyssna till Anden för att kunna förmedla hur människor ska kunna lyssna till Guds Ande.

Ni kommer nu att vigas till präster i Kristi kyrka, till präster för att tjäna era medmänniskor och för att förmedla Kristus och hans Ande. Må Gud välsigna er i det stora uppdraget. Amen.