Vigningstal 2 sönd efter Trettondagen 2007

Text: Joh 4:5-26.

Gud har många förkunnare som berättar om vad Gud kan och vill. Från rymden har vi under jultiden anat Guds storhet när vi sett alla bilderna från de olika rymdpromenaderna. Det är inte så konstigt att det i dagens psaltarpsalm står att ”himlen förkunnar Guds härlighet”. För någon vecka sedan var jag på invigningen av en stor industri som skapar jobb, gör miljön bättre och får människor att på det sättet må bättre. Gud talar och förkunnar genom sådana händelser. Och på olika sätt är vi alla genom vår livssituation, våra uppdrag, våra jobb förkunnare av vad Gud har att ge.

Ibland brukar vi tänka att det är präster, diakoner, musiker och andra anställda eller engagerade som har att förkunna Guds budskap. Det är de som har en kallelse. Men också vi alla har att gå Guds ärenden i de uppgifter vi har. I vårt dop ligger den grundläggande kallelsen, sändning ut i vårt samhälle för att ge människor kärlek, försörjning, uppmuntran och glädje. När vi gör det går vi Guds ärenden och utför Guds mission, Guds uppdrag med vår värld.

Speciellt ska vi berätta om Jesus och vad han betyder, för Jesus är det viktigaste vi har att förkunna. Kvinnan vid Sykars brunn, den kvinna vi läst om i dagens evangelium, hon gick Guds ärenden när hon i det sammanhang i bibeln som följer efter det vi har läst går hem till by och berättar om vem Jesus är och vad han betyder för henne.

Vad har då Gud att ge?

Det blir vår fråga. Vad har Gud att ge oss när vi ska berätta om honom, vad kan han ge till oss alla? Men kanske vi inte ska börja där, utan snarare börja med oss själva och fråga oss vad som är vår längtan i livet. Vad vill vi var och en med våra liv? Den längtan har Gud lagt i ditt och mitt inre. Den längtan kommer från Gud. Sedan är längtan som jag har i mitt liv naturligtvis olika för oss. Den är också olika under livets gång. Tonåringens längtan är inte den samma som barnets eller den vuxnes. Så vår längtan förändras.

Det är ganska tydligt att prästkandidater längtar efter vigningen och under den ganska långa studietiden kan det tyckas långt till prästvigning och jobb. Människor som lever ensamma längtar efter gemenskap och kärlek. Den som gått utan arbete en längre tid längtar efter jobb, arbetskamrater och den mening som finns i arbetet. Sjuka längtar på djupet efter hälsan, föräldrar kan längta på ett livstecken från sina barn, och barnen kan längta efter att pappa och mamma ska se dem och bry sig om dem.

Och vi får ta fram den längtan vi har i djupet inom oss och tala om den för Jesus, uttrycka den inför Gud. Och vi behöver inte uttrycka den i några speciella bönefraser som vi ofta gör här i kyrkan, där vi kan säga Vår käre himmelske fader, i Jesu namn kommer vi inte för dig med våra böner om att du ska uppfylla vår längtan.

Nej istället kan vi enkelt tala om för Jesus vad det är vi behöver. I en annan av dagens texter så säger Maria till Jesus ”De har inget vin” och han vet vad som behövs.

Så enkelt kan vi uttrycka vår längtan till Jesus. Jag behöver gemenskap. Jag behöver kärlek. Hälsan fattas mig. Mening och helhet i mitt liv behöver jag.

Det är som barnet som kommer in från lekplatsen och säger, Jag är hungrig mamma. Mer behövs inte. Mamma vet vad hon måste göra.

Vad har då Gud att ge?

Men vad har då Gud att ge oss när vi uttrycker vår längtan. I evangeliet idag handlar det om att han har en källa med friskt vatten. Och det vattnet gör mig otörstig till skillnad från andra vatten. Men det talet i vår text måste vi försöka att konkretisera. Får den arbetslöse arbete, för den ensamme gemenskap och kärlek?

Jag tror att det handlar om att vi får lägga vår livssituation i Guds händer och i den livssituationen som jag är i så öppnar Gud dörrar och möjligheter. Inte alltid som jag har tänkt mig det själv, men han är alltid dörren som leder vidare, vägen som går genom den situation jag är i. Och på det sättet fyller han min längtan. Han fyller min livssituation med förlåtelse, med mening och en väg som leder vidare i mitt liv.

Människor i alla tider, över hela vår värld har alltid sträckt sina vilsna händer, sin livssituation till Gud och överlämnat sina liv i hans händer. Och när det sker, då läker han världen, då läker han livet, då helar han min livssituation och bär mig genom den och i den.

Men det finns mer

I vårt evangelium börjar kvinnan tala om Messias, att vi väntar honom och när han kommer ska han låta oss veta allt. Och Jesus ger kvinnan det överraskande beskedet. Det är jag som är Messias. Och här har vi julens hela evangelium. Han är Gud född till människa. Han är Messias, den smorde.

Om en stund bärs bröd och vin fram på altarbordet och nattvardens instiftelseord bedes och jag kommer att upprepa Jesu ord, detta är min kropp, detta är mitt blod. Det är jag, Jesus som är här. Och när du tar emot bröd och vin, då tar du emot Jesus själv och allt det han vill ge in i din livssituation.

Gud har många förkunnare

Gud har många förkunnare, så började vi vår predikan idag, och nu vill jag vända mig till dig Katarina Adamsson som ska vigas till präst.

Himlarna, stenarna, kyrkobyggnaderna, symbolerna talar sitt tysta språk om Guds närvaro. Alla vi döpta har till uppgift att sprida vad Gud har att ge, att tyst eller med ord ge uttryck för Guds kärlek till oss.

Men i denna gemenskap av döpta, i detta Guds folk så har prästen ett särskilt uppdrag. Du ska predika Guds Ord, du ska berätta om Jesu närhet till människorna, du ska förvalta sakramenten och säga orden ”Detta är min kropp, detta är mitt blod”.

En kyrka och församling måste ha präster annars fungerar inte helheten. Därför är det viktigt att komma ihåg att du är som präst knuten till en församling samtidigt som du är präst i hela Kristi kyrka.

Det börjar med Gud som sände Jesus till att bli en människa som vi. Det fortsätter med Jesus som sände sina apostlar och sina lärjungar för att göra alla till lärjungar och döpa dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Och det fortsatte med apostlarna som vigde och sände biskopar, präster och diakoner.

Och idag får du gå in i denna kedja av präster från Jesus och urkyrkans tid. Och du vigs till präst för att i gemenskap med Guds folk i alla länder och alla tider för att tjäna detta Guds folk.

Och det vi ska komma ihåg är att förebilden för vår sändning som präster är Jesu sändning från Gud in i vår värld som människa. Det betyder att vi inte är sända som makthavare till våra församlingar, utan vi är sända som tjänare. Som tjänare att dela liv och livssammanhang och att i den samhörigheten peka på Jesus och vad han betyder.

Kvinnan vid Sykars brunn var inte präst, men hon gick i fortsättningen på vår text ut och vittnade om Jesus som sagt henne allt, och att hon själv och alla kunde lita på honom. I den traditionen får du stå, som en av de många kvinnor som går ut och vittnar om Kristus. Du får göra det som präst i hans kyrka och Gud må välsigna dig i det uppdraget. Amen.