Vad är befrielse för oss

Idag vill jag tala om befrielse. Och jag vill tala befrielsens språk. För att vi ska vara fria människor. En fråga som omedelbart dyker upp är vad vi menar med befrielse och på vilket sätt vi ska vara fria och bli befriade. Jag tror att vi tänker olika om det, och så må det ju få vara.

Den som har en fängelsedom över sig längtar efter att bli fri efter att ha fullgjort sitt straff. Den sjuke väntar på provsvar och på behandlingen som ska göra henne fri. Det arbetslöse längtar efter jobbet som ger mening och frihet, och den trötte på jobbet längtar efter pension och efter att slippa allt ansvar. Kanske den som studerat längtar efter att bli från, för att få möjlighet att arbeta. I relationen med min man, min kvinna kan jag hoppas både på att relationen ska vara befriande och helande, likaväl som jag ibland vill separationen som en befrielse.

På olika sätt har vi våra frihetsdrömmar. På olika sätt vill vi förverkliga befrielsen i våra egna liv. Kan dagens evangelium hjälpa oss?

Dopets söndag

Det är dopets söndag. Dop är viktigt, inte minst när vi ska viga och ta emot präster. Dopet skapar en relation till Gud som är stark. Vi förenas med Gud i dopet. Och en relation till Gud ger en grund för all befrielse. För hela Guds stora projekt med oss som människor handlar om befrielse.

Gud är försonande i hela sitt sätt att vara. Skapar försoning till både oss själva och till livet. Samtidigt är Gud nyskapande och ger nya möjligheter. De två sakerna ger befrielse. Det som är försonande behöver jag över mitt liv, liksom jag behöver det nyskapande.

Många ser livet som ett projekt. Och i det livet ska vi förverkliga oss själva, och det beror på oss. Ur vissa aspekter är det naturligtvis sant och riktigt.

Men hos Gud, i en relation till Gud finns livets mening från början. Bara det att du lever är ett värde i sig som är försonande och nyskapande. Och det värdet är ingenting som jag har förtjänat, utan det är Gud som i sin barmhärtighet ger oss det. Och det är en befrielsens gåva som Gud ger och som jag har i uppgift att vårda, att ta vara på.

I dopet finns den gåvan. Och i dopet ligger därför en befrielse.

En befrielse från att jag förnekar mig själv och tycker att jag inte är något.

En befrielse från misslyckandets tyranni, jag är en människa med mening även om jag misslyckas.

En befrielse från sjukdomens destruktiva kraft, jag får möta sjukdom och bli buren genom dem.

Och en befrielse från dödens förfärlighet, för min relation till Jesus håller över dödens gräns.

Befrielsen blir i det här perspektivet ett hopp. Jag kan leva i dödens skugga, i åldrandets skugga, i sjukdomens skugga. Därför att i mig finns relationen till Gud och Herren Jesus Kristus.

Anden och Dopet

Det finns en relation i vår evangelietext mellan Anden och dopet. Johannes döparen såg Anden kommer över Kristus. Och i vårt dop så fick vi Anden som en gåva. Så Guds gode helige Ande finns inuti oss.

Därför är dopet den grundläggande vigningen till tjänst som vi alla har. För Anden är den som sänder oss till våra medmänniskor. Och Anden kallar och sänder oss alla. Anden sänder till olika uppgifter. Sköta barn och barnbarn. Ha ett arbete som ska utföras så att fler får sin försörjning. Ställa upp i föreningsliv och vara förtroendevald. Vi vet alla olika uppgifter där människor behövs. Det är Gud som genom sin Ande kallar människor till olika saker.

Och i den uppgift vi har så ligger att leva försonande med våra medmänniskor, skapa en försonande atmosfär så att befrielsen finns för oss själva och våra medmänniskor i det liv vi lever. Det handlar om att leva försonande och att hjälpa människor i vår omgivning till nystart när det behövs. Det är befrielsens språk vi ska tala eller kanske vi ska säga, som vi ska handla, in i vår omgivning.

Och det är klart att vi ska fundera på hur vi skapar hopp i sjukrummet och sorgen, hur vi hjälper till att skapa mening på jobbet och i de relationer vi lever i.

Evangeliets verk      

Nu vänder jag mig till er som ska vigas till och tas emot som präster idag och gå ut och tjäna i församlingarna.

Först vänder jag mig till er två som ska vigas, Susan Gäbler och Maria Ålander. Ni ska idag ta emot uppdraget som präster i Kristi kyrka för tjänst i Svenska kyrkan. Men jag vänder mig också till dig Helen Persson som ska tas emot som präst i Svenska kyrkan men som redan har tjänat som pastor i Missionskyrkan och genom överenskommelse mellan våra två kyrkor nu tas emot som präst i vår kyrka.

Jag vill också vända mig till Fride Gustafsson som har varit präst i Svenska kyrkan en längre tid och haft sin tjänst inom EFS, men som nu tas emot för att få tjänst som pastorsadjunkt i vårt stift.

Och i frimodighet vänder jag mig till alla oss präster som är här för att bedja för våra nya kollegor, att kanske idag, när våra vänner avger löftena förnya dem vi en gång gav inom oss själva.

Befrielsens språk ska ljuda på olika håll. I de församlingar dit ni ska, i sorgesituationer, i dop, i vigslar, ibland konfirmander, bland unga och äldre.

För att befrielsens språk sa ljuda behövs Kyrkans ämbete, det som ni två nu ska vigas till och ni två gå vidare igenom nya sammanhang.

Gud sände Jesus, Anden kom till Jesus, det är dagens evangelium. Och på samma sätt sänder nu Jesus er. Ni har Anden genom dopet, men samma Ande kommer på nytt i vigningen till er för att ge er andliga nådegåvor

Det är gåvor som inte är till för er själva, för att njuta ett slags andligt liv. Det är gåvor som är till för hela församlingen, för dem ni ska tjäna med befrielsens språk.

Att representera Kristus

Den sände representerar den som sänder. Landhövdingen är konungens befullmäktigade, numera regeringens, och han är regeringens representatnt i sitt län.

När Jesus kom representerade han Gud i sådan grad att han är Guds Son, ja Gud själv, en del i den heliga Treenigheten och lever i relationen mellan Gud och Anden.

När ni nu ska gå ut med evangeliet, med befrielsens språk till er medmänniskor, då är Gud och Kristus och Anden verksam genom dig. När du söker befrielsens språk för att lyfta människor så är Gud i dig och berör de människor du talar till.

Därför ska du utöva din vigningstjänst i solidaritet, i nära samklang med Gud i Kristus genom Anden. Därför måste du själv leva av befrielsens språk, av Ordet, av ditt dop och av mässan

Vigningstjänstens andra relation är till dina församlingsbor. Leva i solidaritet och relation med dem. Det är inget jobb där man lägger av sig prästkragen och är någon helt annat ibland. Nej det är ett liv - en livsstil att leva av befrielse för att ge befrielse.

Påkristning pågår

Hos alla människor, både hos oss själva och hos dem vi möter i vår vardag och i vår tjänst som präster så finns det alltid något av befrielsens språk hos var och en. En skärva av evangeliet finns alltid. Det finns en längtan både efter ett försonande liv och ett hopp.

Den längtan får vi förstärka. Som enskilda får vi suga in orden från Gud. Som präster får vi förmedla ordet om befrielsen och hjälpa varandra att gestalta ett försonande och nyskapande liv i vår vardag.

Det finns människor som lämnar kyrkan idag, det vet vi. Men det finns också en växande inre tro, människor som letar efter ett sätt att gestalta sin tro på.

Ni är sända till alla. Till tvivlande, till sökare och till människor som är övertygade. Gå ut i våra församlingar, döp människor in i relationen till Kristus, förkunna befrielsens ord som hjälper människor att leva försonande och nyskapande. Fira mässan, där vi får möta Kristus själv i brödet och vinet. Gud välsigne er till det livet. Amen.

Tony Guldbrandzén