Behandla särkönade och samkönade förhållanden juridiskt lika, men låt ordet äktenskap beteckna relationen mellan man och kvinna.

Statens utredare förslår en könsneutral äktenskapsbalk med äktenskap som gemensamt begrepp. Han föreslår vidare att de religiösa samfunden ska få behålla sin vigselrätt, men den enskilde prästen ska inte tvingas till att viga människor, utan det är kyrkorna som sådana som ska få utföra uppdraget.

När jag läst förslaget har jag funderat över om utredare betänkt den mångtusenåriga kraft som ligger i ordet äktenskap och om innehållet i det ordet kan förändras via lagstiftning? Själv är jag tveksam. Till förslaget om att den enskilde prästen inte kan tvingas förrätta en homosexuell vigsel hör jag genast diskrimineringsombudsmannens rop på diskriminering.

Det är svårt med nyanser för oss alla. Den här veckan har jag fått mail och telefonsamtal som anklagar mig att jag är för ”homoäktenskap” och kan tänka mig det i kyrkan. Dessutom har jag fått lika många påpekanden och ifrågasättande om jag inte vill ha ”homoäktenskap”. Därför vill jag nu klargöra mina ståndpunkter.

Istället för en könsneutral äktenskapsbalk menar jag att staten borde stifta en könsneutral samlevnadsbalk. Där ska skyddet för dem som vill leva tillsammans och ha egendom tillsammans vara lika stort oavsett formen. Likaså ska skyldigheterna mellan makarna och mellan partnerna vara lika starka.
Behåll begreppet äktenskap för man och kvinna, inte minst för att det är så innött av långa traditioner och för vi i trossamfunden kan hantera det. Skapa inte former som ökar motsättningarna i samhället.

Behåll begreppet partnerskap för homosexuella relationer, men ge begreppet tyngd och skydd. Låt sedan trossamfunden förrätta juridiskt bindande äktenskap för man och kvinna och juridiskt bindande partnerskap för homosexuella.
Detta kanske vi kan hantera, det kanske vi kan få med andra kyrkor ute i världen på.

Det går inte att veta vilken väg Svenska kyrkan tar om det blir en könsneutral äktenskapsbalk. Men ett tydligt scenario, som många förordar är att trossamfunden då helt avstår från vigselrätten och aldrig tar emot rätten att förrätta partnerskap.

Efter vigselregistreringen på Skatteverket kan då den som vill gå till sitt trossamfund och få det välsignat.

Jag är rädd för två saker i den lösningen:
1. Det blir många färre som vill träffa oss präster och samtala om sin samlevnad och ingå sitt äktenskap eller sitt partnerskap i kyrkan.
2. Jag är rädd för att de homosexuella kommer att beskyllas för att ha tagit bort vigseln från kyrkorna.

Därför föreslår jag en könsneutral samlevnadslagstiftning med olika begrepp.

Tony Guldbrandzen

Biskop i Svenska kyrkan, Härnösands stift