Frågan om vem som ska efterträda KG Hammar som ärkebiskop engagerar många. Kanske inte minst för att vår nuvarande ärkebiskop har engagerat sig i olika viktiga frågor. Det kan vara värt att reflektera över vad vi behöver en ärkebiskop till. Vilka frågor som är hennes eller hans uppgift ta ansvar för.  

Ser vi på historien så har olika ärkebiskopar åstadkommit olika saker. Nathan Söderblom inspirerade de unga och sammanförde de stora kyrkorna i internationell ekumenik och blev en av våra stora ärkebiskopar. Erling Eidem engagerade sig i fredsfrågorna och åkte, i och för sig utan framgång, till Tyskland för att träffa Hitler. Olof Sundby tog tag i rättvisefrågorna och engagerade sig för Sydafrika, inte minst genom att uppträda på dåvarande Aseas bolagsstämma med en aktie i portföljen. KG Hammar har varit stor en inspiratör för unga människor, han har jobbat med rättvisfrågorna i ett antal uttalanden, inte minst är det gäller flyktingar och han fick hela svenska folket att samtala om Jesus och vem Jesus är.  

Det är olika saker en ärkebiskop kan åstadkomma, det beror på vars och ens inneboende intresse och styrka, men också på tiden och vad tiden ställer för frågor.

Det finns några självklara uppgifter som en ärkebiskop ska klara. Han eller hon ska arbeta med kyrkans förtroendevalda i kyrkostyrelse och kyrkomöte och veta hur man kommer fram till goda beslut. Han eller hon ska leda biskopskollegiet och få oss att uttrycka våra enskilda ståndpunkter och samtidigt ska medlemmarna kunna se en enhet i kyrkans ställningstagande. Ärkebiskopen måste också ha erfarenhet från en vanlig församlings arbete för att kunna föra inomkyrkliga dialoger och förklara hur kyrkan fungerar för allmänheten.  

En av de stora och svåra frågorna som ärkebiskopen ska arbeta med handlar om att försöka förstå vad Gud vill säga till vår tid. För att göra det måste ärkebiskopen vara förankrad i bibel, teologi och i umgänget med Gud i bön och gudstjänst. Då får ärkebiskopen den bakgrund som gör att hon eller han kan urskilja vad som är en relevant förståelse av Gud och tron för vår tids människor. Den som endast upprepar de gamla orden för att förklara tron sviker sitt uppdrag och ger oss inte det som är relevant för vår tillit till Gud och för våra handlingar gentemot varandra.  

Ärkebiskopen är ordförande i den så kallade Läronämnden. Det är den nämnd i Kyrkomötet som ska uttala sig om lärofrågorna. Det är svårt för Kyrkomötet att gå emot läronämndens förslag – det fodras kvalificerad majoritet för det. Om Läronämnden under ärkebiskopens ledning inte förstår vad Gud vill säga i vår tid, då blir allt snett. Men om ärkebiskopen förmår att uttala vad Gud vill för vår tid, då kommer det att väcka starka känslor som berör oss alla och som kan skapa en tillit till Gud, Jesus och den heliga Anden i vår tids situationer.

Det här betyder också att samhällsfrågorna är viktiga för kyrkan och vår nya ärkebiskop. Cirka 80 procent av svenska folket har valt att tillhöra vår kyrka genom att inte gå ur den. Kyrkan måste engagera sig i samhällsfrågorna och aldrig låta tron få bli privat. Därför måste vi ha en ärkebiskop som kan se vad kristen tro har att bidra med till samhällsdebatten.  

Han eller hon måste koncentrera sig på människovärdet och på de svaga och utsatta grupperna. Här måste den nye ärkebiskopen fortsätta arbetet mot diskriminering av religiösa, etniska eller sexuella skäl. Här måste flyktingarbetet fortfarande få stort utrymme och stödet till dem som arbetar med de svaga vara stort. Det gäller både de som arbetar i samhällets tjänst, i kyrkans tjänst eller i frivilligorganisationernas tjänst. Samtidigt är opinionsbildningen viktig i alla dessa frågor.

Till samhällsfrågorna som ärkebiskopen har att arbeta med hör naturligtvis också att vara remissinstans för olika utredningar, fira högtidliga gudstjänster vid nationella händelser och ge uttryck för stöd till människor när katastroferna drabbar oss.  

Av god tradition har ärkebiskopen en stor ekumenisk uppgift. Hon eller han ska delta i internationella konferenser mellan kyrkorna, leda, ta initiativ och förklara hur Svenska kyrkan tänker. När det gäller välsignelse av homosexuella är vi en av de första kyrkorna i världen som inför en ordning för detta. I det fallet har internationella överläggningar skett, liksom de kommer att fortgå. Frågor om krig och fred, om barnens rättigheter, om relationernas betydelse kommer att ha hög aktualitet, liksom ett levande gudstjänstliv och förståelsen av bibeln och tradition.  

Även hemmaekumeniken med våra frikyrkor och de katolska och ortodoxa stiften i Sverige är viktig. Vi förväntas fatta ett beslut om formell kyrkogemenskap med Svenska Missionskyrkan i höst – det är viktigt med en ärkebiskop som kan gå in i det förhållandet. Det gäller också att fortsätta samtalen i Sveriges kristna råd, där ärkebiskopen är en av de fyra ordförandena, så ytterligare gemensamma steg kan tas i samarbete med alla kristna kyrkor.  

I detta sammanhang ska vi inte glömma religionsdialogen med i första hand islam och judendomen som är oerhört viktiga för vårt land och för alla nya svenskar.

På hemmaplan har vi också ett förhållande till alla de inomkyrkliga rörelserna som EFS, laestadianer, oasrörelsen, olika högkyrkliga och lågkyrkliga rörelser. Att både kunna hålla ihop kyrkan och samtidigt stå för en linje tillhör de svårigheter en ärkebiskop har att arbeta med.

I allt detta ska ärkebiskopen predika, tala och skriva. Ofta står ärkebiskopen i Uppsala Domkyrka eller i andra kyrkor och predikar. Ibland för han ut sitt budskap på tidningarnas debattsidor och i intervjuer. Många gånger är ärkebiskopens predikstol TV-kanalernas morgonsoffor.  

Det är viktigt att vi får en ärkebiskop med både integritet och samtidigt öppenhet och förståelse för mediernas arbetssituation. Det är väsentligt att vi alla som lyssnar till ärkebiskopen kan känna stolthet och glädje över vår ärkebiskop och därmed över vår kyrka som vi älskar.

KG Hammar har gjort ett stort och fantastiskt jobb som ärkebiskop. Han kommer att räknas som en av våra stora ärkebiskopar i modern tid. Det blir inte lätt att efterträda honom. Ingen ska försöka kopiera honom, utan vara sig själv och arbeta utifrån kyrkans tro, tidens krav och sin egen personlighet.  

Vi som ska rösta har ett svårt val, men ett seriöst och väsentligt val, därför att ärkebiskopen betyder så mycket i vår Svenska kyrka och vårt svenska samhälle.                   

      + Tony Guldbrandzén

       Biskop i Svenska kyrkan